Hundra stopp med sopbilen ger tonvis med metall för materialåtervinning

Jätehuolto Laines sopbil rullar fram som en neongul färgklick bland alla blånyanser på nybyggda Nickby gårds område. Rosk’n Roll-entreprenörens uppdrag för dagen är återvinningsbart avfall och vid middagstid har sopbilen svalt cirka 2,5 ton metall.

Sopbilschauffören Joona Laaksonen backar rutinerat in på gården till ett av de nybyggda flervåningshusen i Nickby. Han lokaliserar sopkärlet för metall och sätter i gång med tömningen. Han svänger undan locket, fäster kranens två krokar i kärlet och använder en fjärrkontroll för att dra upp den dominobricksformade djupbehållaren i plast ur dess yttre hölje, för att sedan manövrera den till sopbilens gap.

Laaksonen släpper taget om fjärrkontrollen, sträcker sig upp mot sopkärlets mekanism och med en enkel handrörelse öppnar han sopkärlets botten varpå metallavfallet rasslar ur. Det klingar käckt i sopbilens innandöme när den korrekt sorterade småmetallen landar i sopbilens behållare. Ett knapptryck till och aggregatet knycklar ihop allt från konservburkar och burklock till små kastruller så att det insamlade avfallet inte ska ta upp för mycket plats i sopbilsskåpet.

Sopbilen som han rattar har bara ett enda fack och under en arbetsdag samlar han in och transporterar ett enda avfallsslag som matas in i sopbilens innersta rum.

Ny kärlmodell

Sopkärlen på det aktuella husbolagets gård är av en ny modell och Joona Laaksonen får trixa lite med lyftarmen för att baxa tillbaka metallinsamlingskärlet på sin rätta plats i klustret av sopkärl.

Just det här husbolaget i Nickby i Sibbo är dagens fyrtionde stopp sedan starten i Siggböle öster om Borgå.

”Jag körde via Askola och Borgnäs hit till Nickby och fortsätter ännu till Sibbostrand och Haiko innan dagens arbetspass är klart”, säger Laaksonen.

Två bilar i Jätehuolto Laines sopbilspark kör nyttoavfall i östra Nyland enligt en viss rytm. Insamlingskärlen för metall och glas töms på torsdagar och fredagar enligt vecka-vecka-principen. Under övriga vardagar töms insamlingskärlen för plastförpackningar töms måndag-onsdag varje vecka, och efter den senaste rundan på 200 tömningar hade han 2 ton plastförpackningar i bilen.

”Jag kör också kartong ibland. Speciellt sommartid blir det jättemycket kartongavfall och vi gör också extra tömningar”, säger Joona Laaksonen.

Viktigt med noggrann ruttplanering

Tommi Laine, företagets vd, konstaterar att östra Nyland är ett stort område, och att en så exakt och tidsekonomisk ruttplanering som möjligt krävs för att uppnå möjligast effektiv tömningsrytm.

Jätehuolto Laine har sju år bakom sig som Rosk’n Roll-entreprenör och under den tiden har man hunnit ”avverka” ett antal sopbilar. Slitaget på bilarna är stort och i värsta fall är en sopbil slutkörd på 4–5 år.

Å andra sidan stiger även uppdragsgivarens miljökrav kontinuerligt med målsättningen att minska på utsläppen från sopbilarna. Det ställer fordringar på företagets fordonspark.

”Ur entreprenörssynvinkel gör vi vad vi kan för att svara på strängare miljövillkoren. Biogasdrivna sopbilar har vi redan liksom sådana som går på biodiesel. I framtiden finns det sannolikt sopbilar som är eldrivna”, säger Tommi Laine.

Ute på fältet har Joona Laaksonen metodiskt betat av sopkärl efter sopkärl; djupbehållare och vanliga soptunnor om vartannat samtidigt som mängden metall i sopbilens skåp ökat successivt. Från nybyggena på Nickby gård åker han vidare mot Östanåparken, det lummiga tidigare sjukhusområdet, där han också har några metallkärl att tömma.

Skickligt orienterar han sig mellan de ståtliga jugendhusen och stannar framför ett litet sophus, byggt i samma stil. Laaksonen lirkar fram ett 240-literssopkärl för metall ur sophuset, hakar fast kärlet baktill på sopbilen och tömmer det med ett vid det här laget bekant rassel.

Flitiga sorterare

”Folk har blivit bättre på att sortera”, säger Laaksonen som är inne på sitt åttonde år som sopbilschaufför. ”Ibland händer det tyvärr att någon lagt stora mängder skräp i fel kärl och märker jag det innan tömningen så får kärlet stå otömt, annars kontamineras hela lasten och metallen som kunde återvinnas landar i stället i blandavfallet.”

Det känns trist tycker Laaksonen. Trots allt får han som sopbilschaufför rätt ofta höra en seglivad myt av inte så sorteringsglada invånare: ”Allt avfall far ju ändå till ett och samma ställe”.

”Det stämmer inte alls! Sortera rätt och avfallet kommer till nytta”, påpekar han.

Det är inte enbart fristående sopkärl och sopkärl som flyttas för hand som finns längs sopbilens rutt. Flera djupbehållare finns också inprickade under arbetsdagen och där kan det uppstå problem.

”Folk har en tendens att pressa ner metallföremål i djupbehållarna som inte hör hemma där, takrännor till exempel. Jag förstår inte hur de lyckas klämma in dem där, men tyvärr så händer det lätt att sådana här föremål gör hål på påsen som finns inne i djupbehållaren och då blir det problem med tömningen”, säger han.

Till saken hör att till exempel takrännor är avfall som kan föras avgiftsfritt till Rosk’n Rolls avfallsstationer.

Hög återvinningsgrad

Joona Laaksonen jobbar vidare, han har cirka sextio kärl till att tömma innan dagens runda är körd. Sista anhalten för dagen är Domargård och där tömmer han sopbilen på fältet avsett för dagens avfallsslag – i det här fallet metall.

Efter mellanlandningen på Domargård fraktas den insamlade metallen vidare till en mottagningsterminal där den sorteras, statistikförs och lagras. Därifrån förs metallavfallet till ett krossverk och sedan vidare till ett smältverk där metallskrotet blir ny råvara för metallindustrin.

Bland nyttoavfallen är metallen det avfallsslaget som har högst återvinningsgrad. Hela 95 procent av konservburkarna, skruvarna och kastrullocken kan materialåtervinnas.

Läs också de tidigare artiklarna i serien om våra transportentreprenörer, om sopbilschaufförernas krävande jobb och om de ambulerande insamlingarna.