Sopbilschauffören löser problem dagen lång 

Sopbilschauffören Rony Dahlström: “Man måste ha humor för att köra sopor och sopbil”  

Klockan 6 varje vardagsmorgon bromsar sopbilsföraren Rony Dahlström in vid dagens första adress och tömmer sopkärl nummer ett. Det följs av hundratals till innan arbetspasset är till ända. “Sophämtningen är som bäst när den inte märks”, säger Dahlström som stortrivs med att köra sopbil på heltid för Rosk’n Rolls entreprenör Urbaser Oy. 

Han vet att många rynkar på näsan när de ser en sopbil och föreställer sig att arbetet är stinkande och smutsigt. Eller att de som kör sopbil är sådana som inte får något annat jobb.  

“Fördomar och struntprat! Att köra sopbil är ett rent arbete, den enda smutsen som fastnar på mina arbetskläder är olja från bilen”, säger han. 

Favoritkombination 

Rony Dahlström, 20, har alltid fascinerats av tunga fordon och fordonskombinationer, och intresset ledde till studier till fordonskombinationsförare, inklusive några omgångar praktik som sopbilschaufför följt av heltidsjobb efter examen. Efter en paus i arméns gröna är han nu tillbaka bakom ratten på sitt sopslukande, rullande arbetspar. 

Yrket kombinerar det han gillar bäst: skrymmande fordon och problemlösning. Att manövrera den 14 ton tunga sopbilen kräver yrkesskicklighet och väloljade köregenskaper, och det bästa han vet är knepiga lägen då han får tänka ett extra varv innan han lägger i växeln. 

“Det gäller klura ut hur jag bäst backar in fordonet till exempel på en trång uppfart.” 

Ibland händer det att sopbilschaufförerna måste dra de tunga, till bredden fyllda kärlen rätt långa vägar och det är tungt, riktigt tungt, inte minst med tanke på att jobbet också annnars är fysiskt tufft. Att klättra upp och ner från förarhytten och att baxa på sopkärlen sliter på kroppen, men det finns en guldkant: det behövs inga gympass på fritiden. 

“Jag gör mitt allra bästa” 

Väder och vind gör sitt till för att försvåra jobbet, men oavsett om det är värmebölja, köldrekord, ihållande regn eller full storm så ska sopsvängen fungera. Rony Dahlström och hans kolleger gör sitt yttersta – varje dag – för att alla sopkärl längs den överenskomna rutten ska tömmas på rätt dag och helst också vid rätt tidpunkt. 

“Går det inte att tömma kärlet på första försöket så försöker jag en gång till. Jag ger mig inte och har som mål att alltid göra mitt allra bästa”, säger Rony Dahlström. 

Svåframkomliga vägar är en kategori för sig. På mindre vägar eller uppfarter händer det att han får pressa sopbilen förbi vildvuxna snår och nedhängade trädgrenar. En snörik vinter betyder igen höga drivor och halka, och ur sopbilschaufförens synvinkel är det ett stort plus om fastighetsägarna bemödar sig om att skotta rutten till sopkärlet fri från snö och gärna också sandar frikostigt.  

Någon gång händer det ändå att sopilschauffören blir tvåa i kampen mot vädermakterna, till och med fast sopbilen är utrustad med “första hjälp” för dåligt väglag – sopborste, spade, slägga och sand. 

“I vintras var det så isigt och halt på en gårdsväg att jag helt enkelt inte lyckades tömma sopkärlet på en adress. Jag började köra upp mot fastigheten, insåg att det inte kommer att lyckas och skulle backa ner tillbaka när sopbilen vägrade lyda. Jag försökte pumpa med bromspedalen men bilen kanade nerför backen och stannade mot en stenmur.” 

Reptiler, insekter, hundar – och folk 

Våren kommer i sin tur med menföre, med blöta och mjuka vägar, medan sol och värme håller sopbilsföraren sällskap över sommarmånaderna.  

“På sommaren kan det bli varmt, riktigt myky varmt och svettigt”, säger Rony Dahlström på sin godmodiga Lovisadialekt. 

Med värmen kommer också ovälkomna möten med exempelvis ormar och getingar som kan ligga på lur i högt gräs och vid halvt igenvuxna gårdsplaner. Hittills har Dahlström tack och lov klarat sig undan närkontakt med såväl reptiler som ilskna insekter – och folkilskna hundar också för den delen. 

“Vissa fastigheter där det finns hundar är särskilt utmärkta i vårt system. Det betyder att vi först ringer fastighetsägaren som kopplar hunden, och först efter det går vi in på gården och tömmer sopkärlet”, säger Dahlström. 

Arga människor finns det också av, men tack och lov är även de en sällsynt förekommande art. 

Sopor kräver humor 

Sophämtningen väcker känslor och det händer ofta att kunder vill ta ett snack med sopbilschauffören. Sopkärlen töms enligt överenskomna intervall, och ibland kan det vara svårt för kunderna att förstå varför ens eget kärl tömdes men inte grannens.  

En del vill också komma med goda råd för hur Dahlström bäst manövrerar det stora fordonet.  

Det bekommer honom inte. 

“Det här är ett kundbetjäningsyrke. Jag håller god min och håller med”, säger han och tillägger: 

“Tålmod är bra att ha, och humor. Man måste ha humor för att köra sopbil och sopor.”. 

Rony Dahlströms dagliga rutt löper för det mesta i centrumområdet i Borgå och där finns det gott om små gator och trånga gränder som tarvar snäva, precisa svängar och skicklighet bakom ratten. Dessutom måste man ta hänsyn till övrig trafik, inte minst till fotgängare. 

När den dagliga rundan är avklarad har sopbilens inre fyllts upp med innehållet från långt över 100 sopkärl. Då är det dags att tömma fordonet och parkera för dagen i väntan på följande arbetsdag och nya nappatag med traktens sopkärl.