Skyddsglasögon och kemhandskar krävs i jobbet på de ambulerande insamlingsbilarna
Artikeln är en repris från sommaren 2022.
”Spillolja” står det skrivet med stora bokstäver på målartejpremsan som klistrats fast på den oidentifierbara burken. Det handlar om en liten insats för kunden, men en gest som Lassila & Tikanojas chaufförer verkligen uppskattar.
”Det är viktigt för oss som tar emot det farliga avfallet att veta vad vi tar emot. Och det vet den som fyllt burkarna bäst ”, säger Lars-Erik Helenius, arbetsledare på Rosk’n Rolls entreprenör i västra Nyland.
Helenius har lång erfarenhet av Rosk’n Rolls ambulerande insamlingar och under årens lopp har han hjälpt folk att göra sig av med diverse farligt avfall och metallskrot – på ett säkert sätt. Enligt honom kan det inte nog poängteras hur mycket originalförpackningar eller ordentligt märkta förpackningar underlättar lastbilschaufförernas arbete. Inte för att tala om, gör det tryggare.
”Kunderna har alldeles tydligt tagit till sig sorteringsanvisningarna och nu för tiden är det sällan som någon dyker upp med farligt avfall som inte är märkt. Och tack och lov inte heller med blandningar av lite allt möjligt, sådant som förekom ännu för tio-tjugo år sedan”, säger han.
Om en kund mot förmodan kommer med någon oidentifierbar substans till insamlingen så måste chaufförerna ta reda på vad man har att göra med för en vätska. Det gör man genom olika slags teststickor, till exempel kan man ta reda på substansens PH-värde – är den sur eller basisk – och därifrån härleda om det potentiellt föreligger en brandrisk i att transportera ämnet vidare.
Näsan till hjälp
En rudimentär olfaktorisk besiktning, det vill säga ett lukttest, kan man förstås också göra men med viss reservation. Lars-Erik Helenius bjuder på ett exempel från en av hans allra första ambulerande insamlingsrundor.
“Kunderna har alldeles tydligt tagit till sig sorteringsanvisningarna.”
Lars-Erik Helenius, arbetsledare på Rosk’n Roll-entreprenören Lassila & Tikanoja
”Någon kom med en burk och sa att den innehöll spillolja. Jag var ung och grön och förstod inte bättre än att skruva upp korken, sätta näsan mot flaskmynningen och dra ett riktigt djupt andetag. Det var inte alls spillolja utan ättiksyra som rensade luftvägarna riktigt ordentligt. Sedan dess påminner jag alltid våra eventuella nya chaufförer att lukttesta i korken.”
Ur chaufförernas synvinkel är det ändå ett plus att veta att största delen av farligt avfall från hemmen så att säga är ganska beskedligt. Vi möter Lassila & Tikanojas chaufför Jari Vinnikainen vid den ambulerande insamlingens hållplats i Sammatti. Med raska tag lastar han in halvtomma färgburkar, oljeburkar, limburkar, lackburkar och tomma plastdunkar som innehållit exempelvis spolarvätska.
På näsan har han skyddsglasögon och på händerna rejäla handskar, så kallade kemhandskar som ger bra skydd mot oljor, fetter, syror och baser.
Amatöörikemistejä
”Man måste vara noggrann när det gäller farligt avfall, lite av en amatörkemist faktiskt för att kunna lista ut vad folk har i sina burkar”, säger han. ”Oftast klarnar det efter en stunds funderande, men kommer en kund med någon riktigt underlig substans så tvingas vi säga ’tyvärr inte’. Vi kan inte ta risken att köra runt med ämnen vars egenskaper vi inte känner till.”
Inne i lastbilsskåpet råder minutiös ordning. Vinnikainen har exakt koll på vilket farligt avfall som sorteras i vilken av de stora fyrkantiga byttorna ombord. Spilloljan har ett eget kärl liksom vatten- och oljeblandningar och för aerosolburkar står ett 240-literssopkärl i beredskap.
“Man måste vara noggrann när det gäller farligt avfall.”
Jari Vinnikainen, chaufför med farligt avfall i lasten
Beteckningen farligt avfall ser Lars-Erik Helenius som ett plus. Tidigare talade man om problemavfall och han minns en gång där en kund valt att läsa in en helt egen tolkning av termen. Kunden hade en uttjänt toalettstol – en wc-bytta i porslin – som han ville bli av med och hade resonemanget klart: det var ett problem för honom att bli av med porslinstronen alltså var den problemavfall.
”Den kunde vi förstås inte ta emot”, skrattar Helenius.
Hela oljefat kan Rosk’n Roll-entreprenörerna inte heller ta emot; 50 kilogram spillolja per kund är gränsen som är satt för den ambulerande insamlingen med lastbil.
”Elektronikavfall hör inte heller hemma i insamlingen, men många försöker nog komma med både mikrovågsugnar och liknande.”
När det gäller farligt avfall hoppas Lars-Erik Helenius på Lassila & Tikanoja att kunderna stannar upp och tänker efter, helt enkelt beaktar arbetarna som finns längs med transportsträckorna och i kedjans slut; i lastbilen som transporterar farligt avfall och de vid ändstationen i Horsbäck som ska vidarehantera det insamlade avfallet.
Fisklös katsa
Med metallskrotet är det mera raka rör. Rostiga solstolar, gamla jordbruksredskap, plåtstycken, hönsnät … I Sammatti är det många som passar på att slänga metallskrot som samlats på hög i insamlingsbilens lyftkorg.
”Kommer det någon med väldigt tunga saker så hjälper vi till med lyften”, säger chauffören som kör metallinsamlingsbilen.
Strax innan avfärd styr han bilens gripklo till lyftkorgen och svischar över skrotet till lastbilsflaket. Nästan samtidigt kurvar en dam in på parkeringen och hinner precis bli av med sina halvtomma färgburkar och sin rostiga och förvridna katsa som inte på långa tider hållit några fiskar fångna. Chauffören klättrar upp på sidan av lastbilen och slänger upp katsan på flaket.
Under årets Otto och Romulus-insamling – den i våras och sommarens – har insamlingsbilarnas chaufförer lagt märke till att många kunder kommit med avfall som blir kvar efter små och större renoveringar hemmavid. Avfallsmängderna per kund har enligt deras bedömning rentav ökat även om man är långt ifrån siffrorna, säg från tio år tillbaka.
”Förklaringen kan vara så enkel som att folk rensat bort farligt avfall och metallskrot ur sina gömmor där hemma. De har säkert också upptäckt att man året om får avgiftsfritt föra både farligt avfall och metallskrot till Rosk’n Rolls avfallsstationer”, säger Jari Vinnikainen.
Han stänger lastbilsskåpet och klättrar upp i förarhytten. Följande hållplats och nya kunder väntar. Om det blir folkstorm eller några få kunder som möter duon från Lassila & Tikanoja, det kan man inte veta. Huvudsaken ur deras synvinkel är att ingen lämnat vare sig farligt avfall eller metallskrot i förväg på hållplatsen.
Fotnot: Artikeln är den andra delen i en serie om Rosk’n Rolls transportentreprenörer. Den första delen handlade om olika svårigheter som sopbilschaufförerna möter i det dagliga arbetet. Här kan du läsa om Rosk’n Rolls minsta entreprenör i Hangö, om insamlingen av återvinningsbart avfall samt om hur sopbilschaufförerna klarar krävande vinterföre.